Minna Nakari

Min avsikt är att närmare studera utvecklingen av det skogsfinska tillnamnsbruket och därigenom bidra till att belysa hur den skogsfinska identiteten bildats och förändrats under olika tider. I litteraturen har jag påträffat ur socioonomastisk synvinkel intressanta personer som skulle kunna utgöra utgångspunkter för mikrohistoriska studier. En av dem är Kaisa Vilhuinen (1855−1941), sierskan från Mulltjärn i Östmarks socken. Kaisa lär ha varit en stor traditionsbärare i och med att hon kände till forna dagars besvärjelser, sägner och visdom, och var en av de sista som behärskade finska språket i Finnskogen. På grund av sina kunskaper blev hon föremål för många folkloristers och dialektforskares nyfikenhet. Namnforskarens uppmärksamhet fästs dock vid den stora variationen i benämningar den här kvinnan bär i litteraturen. I vilka sammanhang kom de olika namnfraserna till användning?

Hent hele Minna Nakaris preprint i pdf-format her.