Abstracts

Doing Being a Good Witness. Negativa självvärderingar och rollförhandling i svenska polisförhör

Lina Nyroos, docent og Hedda Söderlundh, docent, Södertörns Högskola.

I föredraget presenterar vi en studie om hur vittnesrollen förhandlas interaktionellt i svenska polisförhör. Utifrån ett samtalsanalytiskt ramverk (CA) (Sidnell & Stivers, 2013) undersöks exempel där vittnen producerar negativa självvärderingar (negative self-assessments) och tematiserar den egna prestationen i förhöret (t.ex. ”jag har inte så bra minne”). Materialet består av 44 ljudinspelade vittnesförhör i Sverige, alla tillhörande en och samma utredning av ett våldsbrott (cirka 25 timmar data).

Resultaten visar att vittnenas negativa självvärderingar produceras i förhörens avslutningsfas, när polisen signalerar att förhöret är på väg att avslutas. Vittnena orienterar sig då mot institutionella förväntningar på rollen som informationsgivare och framställer minnet som en begränsande faktor. Minnet konstrueras som en moralisk resurs, genom vilken vittnena visar sig samarbetsvilliga men utan möjlighet att lämna mer information. Polisen bemöter vanligen de negativa självvärderingarna genom att motsäga dem och samtidigt positivt värdera vittnets bidrag (jfr Speer, 2019). Därigenom balanseras stödjande respons med kravet på neutralitet i enlighet med professionella riktlinjer.

Analysen visar hur institutionella roller formas och omförhandlas i interaktionen, och särskilt hur vittnen uttrycker osäkerhet kring vilka förväntningar som vilar på dem. Studien indikerar att vittnen skulle gagnas av mer utförlig förberedelse, där syfte, struktur och den neutrala rollen hos förhörsledaren tydliggörs, samt där möjligheten att tillföra kompletterande uppgifter i avslutningsfasen framhålls.

Referencer

Sidnell, J., & Stivers, T. 2013. The handbook of conversation analysis. Chichester, West Sussex, UK: Wiley-Blackwell

Speer, S. 2019. Reconsidering self‐deprecation as a communication practice. British Journal of Social Psychology, 58(4), 806–828.

Repræsentationer af identitet og troværdighed i danske voldtægtssager: Bevistemaer eller bragesnak?

Trine L. D. Glud og Sune Sønderberg Mortensen.

I retsvidenskabelige studier af voldtægtssager er det almindeligt at opregne og diskutere karakteristiske bevistemaer, dvs. hvilke slags centrale spørgsmål der kalder på afklaring i de enkelte sager – som i de fleste tilfælde ikke vedrører hvem gerningspersonen var, eller hvorvidt der i det hele taget fandt et samleje sted, men snarere om de seksuelle handlinger skete med samtykke eller ej (Høegh 2021:494; Baumbach og Knudsen 2019: 191). Høegh udpeger eksempelvis en række mere specifikke bevistemaer der ofte knytter sig til samtykkesager, og som kan bidrage til rettens vurdering af troværdighed og eventuelt forsæt:

  • Var der skader på kroppen som tegn på vold/tvang?
  • Hvordan var parternes forudgående kontakt og opførsel?
  • Sagde den forurettede på noget tidspunkt udtrykkeligt fra?
  • Forsøgte hun fysisk at få ham væk?
  • Blev der politianmeldt el.lign. umiddelbart efter at voldtægten skulle være sket?
  • Var kvinden i en situation, hvor hun ikke kunne modsætte sig samleje, fx pga. alkohol, medicin eller udmattelse?
  • Har vidner set kvinden være stærkt påvirket af fx alkohol eller medicin?

(Høegh 2021:496-497)

Selvom sådanne bevistemaer i sig selv kan være vanskelige at afhandle og dømme ud fra, er der ikke desto mindre tale om forhold som principielt lader sig bevise eller modbevise. I vores oplæg giver vi eksempler på hvordan anklagere og forsvarere i deres afslutningstaler også – sammenvævet med mere håndfaste temaer – inddrager forhold hvor de i mindre grad kan bevise og i højere grad kan søge at overbevise, nemlig når de tematiserer sider af de involveredes identitet og troværdighed. Mens identitets- og karaktertræk næppe har eller får domstolenes anerkendelse som bevistemaer, er troværdighed indskrevet som et selvstændigt kriterium i vurderingen af påstand-mod-påstand-sager om voldtægt. Tilfælles har de at de dels er vanskelige at bevise eller modbevise, dels er betydningsfulde aspekter af rettens helhedsindtryk og konklusioner.

Referencer

Høegh, M. (2021). Voldtægtssagen i retten – de bevismæssige udfordringer i kontaktvoldtægtssager. In T. Søberg, T. Baumbach, & L. K. Minke (Eds.), Voldtægtssagen – retssystemets akilleshæl: Teori og praksis (pp. 487–510). Djøf Forlag.

Knudsen, M. L., & Baumbach, T. (2019). Bevis i straffesager. I U. R. Bang-Pedersen, T. Baumbach, O. Scharf, & H. Stevnsborg (Red.), Retsplejeloven 100 år (s. 185–208). DJØF Forlag.

Polisens sociala medier ‒ digital anslagstavla eller forum för medborgardialog?
En kritisk diskursanalys av hur svensk polis bemöter användarkommentarer

Astrid Skoglund, lektor i svenska språket, Linnéuniversitetet.

Föredraget presenterar resultat från två studier om den svenska polisens användning av sociala medier (Skoglund & Goodwin 2024; Skoglund u.å.). Polisen är aktiv både lokalt och nationellt på plattformar som Facebook och Instagram. Ett uttryckligt mål med närvaron i sociala medier är att man vill ”öka dialogen med allmänheten genom att vara synliga och tillgängliga där många människor är” (Polisen.se 2024).

Syftet med föredraget är att belysa hur denna dialog utformas i praktiken. Vilket retoriskt medborgarskap kännetecknar dialogen mellan polis och medborgare på sociala medier? Vilka skillnader finns mellan hur dialogen utformas på nationell respektive lokal nivå?

Kritisk diskursanalys utgör studiernas gemensamma teoretiska ram, och ett centralt begrepp är retoriskt medborgarskap. Begreppet ska förstås som den roll medborgare intar eller tilldelas genom en maktbärande myndighets bemötande i offentligheten (jfr. Seljeseth 2020; Kock & Villadsen 2017).

Resultaten visar tydliga skillnader i hur Polisen på nationell nivå (Polisen med stort P) och polisen på lokal nivå (polisen med litet p) bemöter allmänhetens kommentarer. Lokalpolisen besvarar frågor och kritiska kommentarer, medan Polisen på nationell nivå främst använder sociala medier monologiskt (jfr Crump 2011; Grimmelikhuijsen & Meijer 2015). När Polisens egen röst saknas i kommentarsfälten finns en risk för spridning av desinformation, exempelvis när privatpersoner besvarar frågor i Polisens ställe (jfr Björkquist 2019).

Referencer

Björkquist, V. 2019. ”Så ni ger alltså tillstånd att ha hets mot folkgrupp”. Diskursiva förhandlingar i datormedierade polisdialoger. Uppsala universitet: Institutionen för nordiska språk.

Crump, J. 2011.What are the police doing on Twitter? Social media, the police and the public.

Policy & internet 3.4: 1–27.

Grimmelikhuijsen, S.G. & Meijer A.J. 2015. Does Twitter increase perceived police legitimacy?

Public administration review 75.4: 598–607.

Kock, C., & Villadsen, L. S. 2017. Rhetorical citizenship: studying the discursive crafting and enactment of citizenship. Citizenship Studies, 21(5): 570–586.

Polisen.se. 2024. Polisen på sociala medier: https://polisen.se/aktuellt/sociala-medier/.

Seljeseth, I. 2021. Klart språk og retorisk medborgerskap. Universitetet i Oslo: Institutt for lingvistiske og nordiske studier, Humanistisk fakultet.

Skoglund, A. & Goodwin, S. 2024. Polisens medborgardialog på sociala medier. Om myndighetskontakter och retoriskt medborgarskap. I: M. Hagevi (red.), En ifrågasatt demokrati. 217‒-256. Stockholm/Göteborg: Makadam förlag.

Skoglund, A. utan årtal. ”Vi är formella i våra svar”. Lokalpolisens språkliga bemötande av användarkommentarer på Facebook (pågående arbete).

Mellan muntligt och skriftlig: Berättelsers väg från anmälan till dom i sexualbrottsmål

Sofia Orrbén, fil. dr. i nordiska språk, Uppsala universitet.

Språk spelar en avgörande roll för hur vi förstår världen och i rättsliga sammanhang kan ordval få konsekvenser för rättssäkerheten. I det så kallade snippafallet i Sverige friades exempelvis en man från misstanken om våldtäkt mot barn på grund av Hovrättens definition av snippa som kvinnans yttre könsorgan. Gärningen kunde därför inte klassas som våldtäkt trots att barnet berättat att mannen haft ett finger inne i snippan.

I detta föredrag vill jag presentera ett kommande projekt som syftar till att bidra med kunskaper om nuvarande förhörs- och dokumentationspraktiker i svenska sexualbrottsutredningar. Målet med projektet är att undersöka vad som sker när muntliga berättelser färdas mellan modaliteterna tal och text och diskutera hur färden mellan muntligt och skriftligt påverkar rättssäkerheten i sexualbrottsmål. Ur rättssäkerhetssynpunkt är det viktigt att muntliga yttranden återges på sätt som speglar vad som faktiskt sades eftersom mindre betydelseförskjutningar mellan tal och text kan få stora konsekvenser för bedömningen av parternas trovärdighet och berättelsernas tillförlitlighet.

Under föredraget utvecklar jag hur projektet relaterar till och särskiljer sig från tidigare studier (exempelvis Adelswärd et al., 1987; Byrman & Byrman, 2018; Byrman & Ström, 2019; Jönsson, 1988; Riis-Johansen, 2016, Orrbén, 2024). Jag presenterar också övergripande observationer från inledande pilotstudier och avrundar med en diskussion kring projektets fortsatta upplägg, där jag också gärna tar emot synpunkter på forskningsdesign och inriktning.

Referencer

Adelswärd, V., K. Aronsson, L. Jönsson, & P. Linell. 1987. The unequal distribution of interactional space: Dominance and control in courtroom interaction. Text - Interdisciplinary Journal for the Study of Discourse 7(4): 313–346.

Byrman, G., & Y. Byrman. 2018. In evidence: Linguistic transformations of events in police interview reports. Nordic Journal of Linguistics 41(2): 155–181.

Byrman, G., & P. Ström. 2019. Djävulen sitter i detaljerna: Om citatteckenbruk i texter hos Polisen och socialtjänsten. Sakprosa 11(5): 1–43.

Jönsson, L. 1988. Polisförhöret som kommunikationssituation. Diss. Linköping: Institutionen för Tema, kommunikation.

Orrbén, S. 2024. Gränser mellan frivillighet och ofrivillighet: Språkvetenskapliga diskursanalyser av sexualbrottsdomar från svensk tingsrätt. Diss. Uppsala universitet: Institutionen för nordiska språk.

Riis-Johansen, M. O. 2016. Balanseganger: En samtaleanalytisk studie av politiavhør av voksne fornærmede. Diss. Norges teknisk-naturvitenskapelige universitet (NTNU): Institutt for språk og litteratur.

Hur medier påverkar och styr vår förståelse av kriminalitet

Linnea Gustafsson og Per Klang, Högskolan i Halmstad.

När ett brott begås formas inte bara en juridisk berättelse, utan också en medial. I nyhetsrapporteringen väljs vissa ord, bilder och perspektiv som ramar in hur händelsen förstås. På så sätt återger medierna inte bara ett skeende, utan styr också hur vi tolkar brottet och dess betydelse i ett större samhällssammanhang.

För att aktuella frågor, i det här fallet kriminalitet, ska få utrymme i den offentliga diskussionen behöver de komma upp i samhällsdebatten, det vill säga på dagordningen (agenda setting). Här spelar medierna en avgörande roll för agendasättningen, men även genom vad som skrivs och hur det skrivs om olika frågor, den så kallade ramen (framingen). Framingteorin (Goffman 1974) fördjupar agendasättningen genom att fånga på vilket sätt medierna formar och förmedlar verkligheten.

Språket har en självklar plats i dessa skeenden, utan att för den skull vara särskilt väl undersökt. I det här föredraget utgår vi från ett språkvetenskapligt perspektiv och sätter in det i ett rättslingvistiskt sammanhang genom att diskutera såväl brottslingens som handlingens representation i den mediala kontexten som i det här fallet utgörs av skriven nyhetstext från 2004–2023 samt under 1900-talet. Vi kommer att diskutera följande frågor: Hur förändras representationen från gripande, anhållande, häktning och fängelsestraff? Vilka språkliga uttryck används för att hålla den misstänkte anonym och vad avslöjar de valda pseudonymerna?

Reference

Goffman, Ervin, 1974: Frame analysis: An essay on the organization of experience. New York: Harper & Row. 

Vem har använt din telefon? Författarbestämningar i encrochattgrupper

Sofia Ask og Joacim Lindh Linnéuniversitetet.

Inom rättslingvistik används författarbestämningar för att identifiera anonyma avsändare, för att avgöra vem som skrivit anonyma brev, hotmeddelanden, falska dokument eller andra texter som kan få betydelse i pågående utredningar (Coulthard m.fl. 2016). I den här studien använder vi korpuslingvistik för att pröva olika metoder för identifikation av enskilda upphovspersoner till kortare chattmeddelanden som producerats i en encrochattgrupp som var aktiv 2020. Misstänkta förnekar ofta att de står bakom utsagorna i chattarna, och menar att de delar telefon och därmed alias med flera andra.

Syftet är att med hjälp av språkliga analyser undersöka om det kan vara en eller flera personer som använder samma alias. Vi ställer följande frågor:

  • Vilka språkliga särdrag finns i chattinlägg från ett och samma alias, och kan analysen indikera att det rör sig om en eller flera upphovsmän?
  • Hur sannolikt är det att flera personer använder samma alias?

Materialet utgörs chattmeddelanden med 9 olika alias, totalt 64 076 ord. Av dessa analyseras alla utsagor av ett alias vi kallar X, som i förundersökningen hävdar att andra använt hans encrotelefon. Materialet är offentlig handling, men eftersom innehållet berör kriminella aktiviteter har alla alias anonymiserats. Metoden som används är kvantitativ med fokus på ordfrekvens och funktionella ord, N-grams (kombinationer av två eller flera ord som bildar mönster) och lexikal variation (Adolphs m.fl. 2007, Baker m.fl. 2008, Fink 2008, Tripathy m.fl. 2016). Ett preliminärt resultat är att N-gramsökningar är mest verkningsfullt, eftersom vi kan dra slutsatser om enskildas skriftspråkliga särdrag och visa om det är sannolikt att det är en eller flera personer som har använt samma telefon för att planera sina brottsliga gärningar.

Referencer

Adolphs, Svenja, Brown, Brian, Carter, Ronald, Crawford, Paul & Sahota, Opinder (2007). Applying corpus linguistics in a health care context”. Journal of Applied Linguistics and Professional Practice. 1 (1), s. 9–28.

Baker, Paul, Gabrielatos, Costas, Khosravinik, Majid, Krzyżanowski, Michał, McEnery, Tony & Wodak, Ruth 2008. A useful methodological synergy? Combining critical discourse analysis and corpus linguistics to examine discourses of refugees and asylum seekers in the UK press. Discourse & Society. 19 (3), s. 273–306.

Coulthard, Malcolm, Johnson, Alison & Wright, David. 2016. An Introduction to Forensic Linguistics: Language in Evidence, Taylor & Francis Group. 

Fink, Gernot. 2008. Markov Models for Pattern Recognition. From Theory to Applications. Springer, Berlin, Heidelberg.

Tripathy, Abinash, Agrawal, Ankit & Kumar Rath, Santanu. 2016. Classification of sentiment reviews using n-gram machine learning approach. Expert Systems with Applications, Volume 57, s. 117–126.

Svenska i domstol – en diskursanalytisk jämförelse av domskäl i Sverige och Finland

Linus Roos (universitetslektor i rättsretorik vid Örebro universitet) og Laura Ervo (professor i processrätt vid Åbo Akademi och Helsingfors universitet).

Hur skrivs domskäl på svenska i Sverige och Finland, och vad säger språket om rättens relation till sina mottagare? Föredraget presenterar preliminära resultat från det tvärvetenskapliga projektet Språket i domar i Sverige och Finland – variation och rättvisa (DOVE), som analyserar 70 brottmålsdomar från sju tingsrätter – tre i Sverige och fyra i Finland, inklusive Åland.

Projektet kombinerar processrätt, rättsretorik och språkvetenskap med diskursanalys som metod, och undersöker hur svenskan används i domskäl: vilka språkliga mönster som kännetecknar texterna, hur domstolarna positionerar sig i relation till parter, jurister och allmänhet, samt i vilken grad språkbruket skiljer sig mellan nationella kontexter. Analysen utgår från ett pluricentriskt språkperspektiv, där sverigesvenska och finlandssvenska förstås som nationellt förankrade varieteter som bygger på en gemensam norm men skiljer sig i stilpreferenser och institutionell status.

Eftersom studien pågår kommer föredraget att dela de preliminära iakttagelser som hittills framkommit och inbjuda till reflektion kring nästa steg i analysen. Presentationen belyser även projektets fortsatta färdplan och de förväntade praktiska resultaten – bland annat vägledningar för domskrivning och pedagogiskt material – med målet att stärka begriplighet och rättssäkerhet i framtidens nordiska domstolar.

Forskargruppen består av:

  • Laura Ervo (professor i processrätt vid Åbo Akademi och Helsingfors universitet),
  • Anne-Maria Kuosa (lektor i svenska vid centrum för språk- och kommunikationsstudier och specialforskare i nordiska språk vid Åbo universitet),
  • Linus Roos (universitetslektor i rättsretorik vid Örebro universitet) och
  • Eveliina Tolvanen (specialforskare i nordiska språk vid Åbo universitet och projektforskare i socialpolitik vid Åbo Akademi).

Projektet förenar juridik, språkvetenskap och retorik i ett nordiskt och tvärvetenskapligt perspektiv

Referencer

Clyne, Michael 1992: Pluricentric languages – introduction. I: Clyne, Michael (red.) 1992: Pluricentric Languages: Differing Norms in Different Nations. Berlin/New York, Mouton de Gruyter. S. 1–9.

Idevall Hagren, Karin och Westberg, Gustav 2024: Kritisk diskursanalys: en språkvetenskaplig introduktion. Lund, Studentlitteratur.

Laureys, Godelieve 2014: Vem äger svenskan? Pluricentriska språk och frågan om ownership och stakeholdership. I: Lindström, Jan, Henricson, Sofie, Huhtala, Anne, Kukkonen, Pirjo, Lehti-Eklund, Hanna & Lindholm, Camilla (red.): Svenskans beskrivning 33. Förhandlingar vid Trettiotredje sammankomsten för svenskans beskrivning. Helsingfors den 15–17 maj 2013. Nordica Helsingiensia 27. S. 233–245.

Norrby, Catrin, Lindström, Jan, Wide, Camilla & Nilsson, Jenny, 2014: Finns det nationella svenska kommunikationsmönster? Tilltal i läkarepatientsamtal i Sverige och Finland. I: Lindström, Jan, Henricson, Sofie, Huhtala, Anne, Kukkonen, Pirjo, Lehti-Eklund, Hanna & Lindholm, Camilla (red.): Svenskans beskrivning 33. Förhandlingar vid Trettiotredje sammankomsten för svenskans beskrivning. Helsingfors den 15–17 maj 2013. Nordica Helsingiensia 27. S. 343–352.

Reuter, Mikael 1992: Swedish as a pluricentric language. I: Clyne, Michael (red.): Pluricentric Languages. Different Norms in Different Nations.Berlin/New York: Mouton de Gruyter. S. 111–116.

Reuter, Mikael 2006: Swedish and Finnish as pluricentric languages. EFNIL Annual Conference 2006.

http://www.efnil.org/conferences/archives/madrid-2006/papers/05-EFNIL-Madrid-Reuter.pdf. Hämtat 28.4.2016

Svensson, Peter 2019: Diskursanalys. Lund, Studentlitteratur.

Detaljerede fysiske beskrivelser i afhøringer af mistænkte for seksualkriminalitet

Søren Sandager Sørensen, postdoc, Universitetet i Agder.

I politiafhøringer kan deltagerne være nødt til at tale om ubehagelige emner. Sager om seksualkriminalitet berører emner som generelt ses som meget personlige (Jackson 2016), samtidig med at sagstyperne kan nødvendiggøre en grænseoverskridende detaljeringsgrad og indeholde voldelig adfærd. At afhøringer er institutionaliseret interaktion og typisk foregår mellem fremmede, bidrager også til at gøre det en udfordrende interaktion.

I min fremlæggelse præsenterer jeg en undersøgelse af sekvenser i afhøringer hvor fysiske detaljer introduceres eller spørges ind til i sager om seksualkriminalitet, f.eks. voldtægt og seksuelle overgreb. Ved hjælp af konversationsanalytisk metode analyserer jeg hvordan politiet og den mistænkte forhandler beskrivelsens detaljeringsgrad og håndterer evt. modvilje om at dele relevante eller søgte detaljer.

Data består af uddrag fra ca. 38 afhør af mistænkte. Afhøringerne stammer fra Norge og er optaget på lyd (evt. video). En række sekvenser hvor fysiske beskrivelser præsenteres eller efterspørges, er blevet identificeret for at undersøge hvilke praksisser der bruges til at indlede dem.

Det viser sig at fysisk beskrivelse af seksuel aktivitet kan opstå flere steder i en afhøring, og at det kan forstås i forhold til afhøringens faseopdeling (Bjerknes & Fahsing 2024). Det kan forekomme tidligt som en del af den mistænktes frie forklaring, eller blive introduceret gennem opfølgende spørgsmål til forklaringen eller ved fremlæggelse af vidneudsagn el.lign. Senere præsentation kan virke mere abrupt og fremkalde modvilje.

Beskrivelsen af disse sekvenser og deres sproglige resurser bidrager til evalueringen af afhøringer om “ubehagelige” emner. En mere trinvis indledning kan opleves som mindre ubehagelig og dermed minimere ubehaget som forhindring og begrænse muligheden for at afhøringen bliver traumatiserende. Studiet bidrager til beskrivelsen af måder at kunne respondere der undgår konfliktoptrapning (Izotovas et al. 2021).

Referencer

Bjerknes, O. T. & I. A. Fahsing. 2024. Etterforskning: Prinsipper, metoder og praksis. 2. udg. Bergen: Fagbokforlaget.

Izotovas, A., C. Kelly & D. Walsh. 2021. The Domains of PEACE: Examining Interviews with Suspected Sex Offenders. Journal of Police and Criminal Psychology, 36(4): 743–757. https://doi.org/10.1007/s11896-021-09465-8.

Jackson, Clare. 2016. ‘I sort of did stuff to him’: A case study of tellability and taboo in young people’s talk about sex. Narrative Inquiry, 26(1): 150–170. https://doi.org/10.1075/ni.26.1.08jac.

Arete i domar – om retorisk och icke-retorisk argumentation

Gunilla Byrman og Cecilia Olsson Jers, Linnëuniversitetet.

I presentationen studerar vi begreppet arete, som är en betydelsefull del av ethos (Wolrath Söderberg, 2003; Olsson Jers, 2010). Syftet är att diskutera hur målsägandes och tilltalades arete skrivs i domar om sexuellt våld. Forskningsfrågan är: Hur uttrycker skribenterna parternas arete i skrivna domar?

Teori: Arete står för karaktärsdrag och bygger på olika dimensioner av begreppet dygd. Vi gör en uppdelning mellan normativa karaktärsdrag och situationella karaktärsdrag (jfr empiriska dygder i Lid Andersson, 2009). De normativa karaktärsdragen handla om vilka egenskaper som framställs som önskvärda eller eftersträvansvärda i vårt moderna samhälle, medan de situationella fokuserar på vilka egenskaper som gestaltas i ett specifikt sammanhang, som en dom.

Metoden är kritisk granskning av språkliga uttryck av sex domtexter (jfr van Dijk, 2009). I domares yrkeskunskap ingår att argumentera för de beslut som tas. Besluten utgår från den information som framkommit i berättelser från parterna. De argument som framkommer i domarna är retoriska eller icke-retoriska och måste kontextualiseras för att bli trovärdiga. Ett retoriskt argument grundar sig i personliga urval av evidens. Ett icke-retoriskt argument bygger på evidens som utgår från till exempel statistik, lagar och dokumenterade undersökningar (jfr Kjeldsen, 2008; Jørgensen & Onsberg, 2017). Båda sätten att använda argumenten har som mål att övertyga om att det mest trovärdiga beslutet har tagits utifrån de bevis som framkommit. Eftersom domare vill skriva objektivt och neutralt vill de helst använda icke-retoriska argument, vilket inte alltid är fallet visar vår studie.

Referencer

van Dijk, T. (2009). Society and discourse: how social contexts influence text and talk. Cambridge University Press.

Jørgensen, C. & Onsberg, M. (2017). Praktisk argumentation: grundbok i retorisk argumentation. (2:a utgåvan). Retorikförlaget.

Kjeldsen, J.E. (2008). Retorik idag: introduktion till modern retorikteori. Studentlitteratur.

Lid Andersson, L. (2009). Ledarskapande retorik: Dag Hammarskjöld och FN:s övriga generalsekreterare som scen för karisma, dygder och ledarideal. Diss. Stockholm : Handelshögskolan, 2009. Stockholm.

Olsson Jers, C. (2010). Klassrummet som muntlig arena: att bygga och etablera ethos. Diss. Lunds universitet.

Wolrath Söderberg, M. (2003). Finns det genvägar till klokhet? Retorik som konsten att överväga. Studentlitteratur.

Mistenktes kommentarer, rettelser og tilføyelser ved gjennomlesning av den skriftlige forklaringen

Aafke Diepeveen, ph.d.-stipendiat, Universitetet i Sørøst-Norge.

Ved avhør av mistenkte i Norge skriver politietterforskere en avhørsrapport med et resymé av forklaringen. På slutten av avhøret blir denne forklaringen lest opp for den mistenkte for at hen kan komme med kommentarer, rettelser og tilføyelser før hen blir bedt om å skrive under og godkjenne rapporten som sin formelle forklaring. I denne studien undersøker jeg hvordan etterforskere og mistenkte forhandler over innhold og form under denne gjennomlesningen. Utgangspunktet for analysen er at den skriftlige forklaringen som nedtegnet i avhørsrapporten er resultatet av en prosess heller enn et statisk produkt som ‘bare’ representerer hva som har blitt sagt i avhøret (cf. Komter, 2019; Diepeveen, 2025). I denne studien adresserer jeg både (1) den sekvensielle organiseringen av deler av samtalen hvor mistenkte kommenterer på rapporten, bl.a. når de gjør dette og hvordan disse innspillene blir behandlet av etterforskeren; og (2) i hvilken grad mistenktes innspill blir dokumentert skriftlig i avhørsrapporten, og hvordan slike kommentarer er utformet. Studien utforsker epistemiske og deontiske rettigheter (Heritage, 2012; Stevanovic & Peräkylä, 2012) og samspillet mellom handlingsrom (agency) og autoritet (Enfield, 2011; Voutilainen & Peräkylä, 2014).

Datamaterialet består av opptak av avhør og de korresponderende avhørsrapportene, og i analysen anvender jeg samtaleanalyse (CA) i tillegg til annen lingvistisk terminologi for å beskrive utforming av og sammenheng i tekst. Funnene viser at etterforskere tildeler mistenkte et visst handlingsrom i interaksjon når de kommenterer på teksten, men at det er avhører som bestemmer både innhold og form til eventuelle tekstinnføringer. Ved å dokumentere mistenktes innspill som tillegg i rapporten heller enn å endre den opprinnelige teksten beholder etterforskeren kontroll over teksten.

Studien belyser politiets rolle i (om)formuleringen av den mistenktes forklaring, og den mistenktes muligheter til å delta i denne prosessen og påvirke den endelige skriftlige gjengivelsen. Et sentralt spørsmål er hvordan den mistenkte kan hevde sin rett til å ‘eie’ og beholde kontroll over sin versjon av saken når den blir gjort om til en offisiell skriftlig forklaring i avhørsrapporten.

Referencer

Diepeveen, A. (2025). Who said what? Epistemological positioning in police investigative interview reports. Journal of Pragmatics, 250, 16-31.

Enfield, N. J. (2011). Sources of asymmetry in human interaction: Enchrony, status, knowledge and agency. In T. Stivers, L. Mondada, & J. Steensig (Eds.), The morality of knowledge in conversation (pp. 285-312). Cambridge University Press.

Heritage, J. (2012). Epistemics in action: Action formation and territories of knowledge. Research on Language and Social Interaction, 45(1), 1–29.

Komter, M. L. (2019). The suspect’s statement: Talk and text in the criminal process. Cambridge University Press.

Stevanovic, M., & Peräkylä, A. (2012). Deontic authority in interaction: The right to announce, propose, and decide. Research on Language and Social Interaction, 45(3), 297–321.

Voutilainen, L., & Peräkylä, A. (2014). Therapeutic conversation. In J.-O. Östman, & J. Verschueren (Eds.), Handbook of Pragmatics. John Benjamins.

Plenar: Politiafhøringer - Udvikling, forskning og praksis

Kristina Kepinska Jakobsen, Ph.d., Politihøgskolen.

Afhøring er en af politiets mest anvendte efterforskningsmetoder. De oplysninger, der kommer frem under en afhøring, kan få afgørende betydning for politiets efterforskning og senere for, hvordan retten vurderer og beslutter, at en sag skal afgøres. Derudover befinder de personer, som politiet møder i forbindelse med en efterforskning, sig ofte i sårbare situationer – uanset om man er vidne, forurettet, mistænkt eller pårørende. At blive involveret i en politiefterforskning kan have store sociale og psykologiske konsekvenser for de berørte (Jakobsen & Jakobsson, 2024). I værste fald kan uskyldige blive dømt, hvilket samtidig betyder, at den skyldige går fri. Samtidig er en afhøring en samtale mellem mindst to personer, hvor politiet gennem kommunikation skal indhente pålidelig information. Alt dette gør afhøring til et vigtigt og komplekst felt inden for strafferetsplejen.

I forelæsningen vil jeg først redegøre for hovedlinjerne i udviklingen af afhøringsfaget gennem de seneste 40 år. Internationalt har der været to udviklingsspor inden for afhøringsfeltet. Det ene vedrører afhøringer af voksne, mens det andet har handlet om afhøring af børn, hvor der er mistanke om, at barnet har været udsat for eller vidne til overgreb eller vold. Begge udviklingsspor hænger tæt sammen med retsskandaler (Gudjonsson, 2013). I Storbritannien satte sager, hvor mistænkte aflagde falske tilståelser, gang i en omfattende reformproces, og uddannelsesprogrammet PEACE blev udviklet i tæt samarbejde med psykologer (Bull & Rachlew, 2020; Milne & Bull, 1999; Milne et al., 2007). Tilsvarende blev NICHD-protokollen, som benyttes til afhøring af børn, udviklet af psykologer i 1990’erne i USA i kølvandet på retsskandaler (Ceci & Bruck, 2025; Lamb et al., 2018; Magnussen, 2027). Flere lande har siden fulgt efter og indført tilsvarende afhøringsmetoder (Oxburgh et al., 2022).

I forelæsningens anden del diskuteres kritiske perspektiver på den psykologiske forskning, der ligger til grund for afhøringsmodellerne, samt aktuelle udfordringer i politiets afhøringspraksis med hovedvægt på erfaringer fra Norge.

Referencer

Ceci, S. J., & Bruck, M. (1995). Jeopardy in the courtroom: A scientific analysis of children's testimony. American Psychological Association.

Bull, R. & Rachlew, A. (2020). Investigative interviewing: From England to Norway and beyond. I S. Barela, M. Fallon, G. Gaggioli & J. Ohlin (Red.), Interrogation and torture: Research on efficacy, and its integration with morality and legality (s. 171 – 196). Oxford University Press.

Gudjonsson, G. H. (2013). The psychology of interrogations and confessions. In Investigative Interviewing (pp. 123-146). Willan.

Jakobsen, Kristina Kepinska & Öhrn, Harriet Jakobsson (2024). Avhør av mistenkte. Å oppklare kriminalitet og ivareta mistenktes rettigheter. I K. K. Jakobsen & P. Risan (Red.). Etikk i etterforskning. Verdier, valg og dilemmaer.

Lamb, M. E., Brown, D. A., Hershkowitz, I., Orbach, Y., & Esplin, P. W. (2018). Tell me what happened: Questioning children about abuse. John Wiley & Sons.

Magnussen, S. (2017). Vitnepsykologi 2.0. Abstrakt.

Milne, R., & Bull, R. (1999). Investigative Interviewing: Psychology and Practice (Wiley series in psychology of crime, policing and law). Wiley.

Milne, B., Shaw, G. & Bull, R. (2007). Investigative Interviewing: The Role of Research. I: D. Carson, R. Milne, F. Pakes, K. Shalev, & A. Shawyer (red.), Applying Psychology to Criminal Justice (s. 65–80). Wiley.

Oxburgh, G., Myklebust, T., Fallon, M., & Hartwig, M. (2022). Interviewing and interrogation: A review of research and practice since World War II. Torkel Opsahl Academic EPublisher.

Hvem truer hvem? Om demografi og sprog i danske trusler

Marie Bojsen-Møller, ph.d., Linnéuniversitetet og Tanya Karoli Christensen, professor, Københavns Universitet.

En sproglig trussel (sv. ’hot’) er defineret ved at en afsender forsøger at skræmme en mod-tager ved at udtrykke at der vil ske modtageren en skade som afsenderen tager ansvar for (Christensen 2019, Christensen & Bojsen-Møller 2019, Fraser 1998). Det kan formuleres eksplicit, som i (1), eller implicit, som i (2):

  • Jeg slår dig ihjel
  • Vi ved hvor du bor

Relationen mellem afsender og modtager spiller dermed en særlig rolle i trusselsbeskeder. I dette oplæg præsenterer vi resultater fra forskningsprojektet Truslers sprog og genre med fokus på afsender og modtager repræsenteret demografisk og sprogligt i vores data.

Datamaterialet for den demografiske undersøgelse består af 50 landsretsdomme med mundtlige og skriftlige trusler retsforfulgt under dansk straffelovs § 266 (’den alvorlige trusselsparagraf’) indsamlet fra Karnovs Lovsamling. Den sproglige undersøgelses datamateriale består af 580 autentiske, skriftlige trusselsbeskeder som er digitaliseret og sprogligt opmærket i Corpus of Danish Threats.

Resultaterne af den demografiske undersøgelse viser at den typiske afsenderprofil bag både mundtlige og skriftlige trusler er en mand i 20’erne eller 30’erne, mens modtagerprofilerne falder i to store grupper, nemlig dels kvindelige ekspartnere, dels fremmede mænd. I sager med trusler mod kvindelige ekspartnere, ses ofte også anklager om fysisk vold.

De sproglige analyser viser at 1.- og 2.-personspronomener ikke blot bruges til at fremstille afsender som agent for en skade mod modtager, men også til at udtrykke afsenders motiva-tion for at true modtager. Det drejer sig ofte om at retfærdiggøre truslen med henvisning til modtagers tidligere handlinger eller karaktertræk (Christensen & Christensen 2024).

Referencer

Bojsen-Møller, M., S. Auken, A. J. Devitt & T. K. Christensen. 2020. Illicit genres: the case of threatening communications, Sakprosa, 12(1): 1–53.

Christensen, T. K. 2019. Indirect threats as an illegal speech act. K. R. Christensen, J. Wood & H. Jørgensen (red.), The sign of the V. Papers in honour of Sten Vikner festschrift, 113-130. Aarhus: Aarhus University.

Christensen, T. K. & M. Bojsen-Møller. 2019. Sproglige virkemidler i indirekte trusler. Y. Goldshtein, I. Schoonderbeek Hansen & T. T. Hougaard (red.), Møde om Udforskningen af Dansk Sprog 17, 207-226. Aarhus: Aarhus University.

Christensen, T. K. & M. H. Christensen. 2024. Justifying threats: on the use of first-person pronouns in threatening messages. The International Journal of Speech, Language and the Law 31(2), 209-235.

Fraser, B. 1998. Threatening revisited. Forensic Linguistics, 5(2): 159–173.

Gales, T. 2019. Threatening contexts: An examination of threatening language from linguistic, legal and law enforcement perspectives. M. Evans, L. Jeffries & J. O’Driscoll (red.), The Routledge handbook of language in conflict, 472-490. Abingdon, United Kingdom: Routledge.